20nov - 23minuter

Vad dagens 23minuter skulle handla om fick Jakob bestämma. Han sa tre ord som han ville att berättelsen skulle innehålla; SVÄRD, JÄTTE KANIN och en KOPP. Dessa ord talade inte så mycket till mig vilket gjorde det ganska svårt att komma på något att skriva... men så här blev resultatet;
Han spänner lätt med remmen för att signalerar ett stopp men kaniner är inte det intelligentaste djuret på jorden utan fortsätta hoppa elegant genom träden i en hastig fart. Han rycker till igen, fast denna gång så pass hårt så att lädret körs in i köttet och nästan sliter upp ett sår. Kaninen stannar i ett halt, rädd för ytterligare pina.
Karl slänger sig enkelt av det storsinta djuret, han kopplar av sadeln och ger den en spark i rumpan så att jätte kaninen ska förstå att den ska hoppa ut i rasthagen bland de andra. Karl utför de vanliga rutinerna i stallet och återvänder sedan tillbaka till den upplysta stugan där den tända brasan och koppen med lavendel te väntar på honom. Han slår sig ner i fåtöljen, sparkar av sig hans svarta läderstövlar, så att den öppna elden kan varma upp hans kalla tår. Han tar en sipp på teet och kan äntligen andas ut i en njutning när han plötsligt hör en smäll, ett ljud som kommer utifrån, i den kolsvarta natten.
Karl håller sig samlad trots att han vet vad ljudet signalerar, han reser sig upp och hämtar hans nyslipade svärd som hänger på väggen. Han svingar det upp i ett fast grepp med tyngden mellan hans sammansatta nävar. Han sparkar upp dörren för att visa att han inte är rädd för det som gömmer sig i natten. Han tänker inte smyga, det är han som är monstret som andra ska frukta. Karl är inte byggd för att underordna sig, han böjer sig aldrig lägre än svärdets topp.
Trädens blad prasslar i vinden, tystnaden talar för ro men han vet bättre, han svingar ut svärdet och slår det i trädet som han som ung hjälpte till att så. I den 200 år gamla stammen formas ett hack efter hans vassa klinga. Han har visat sitt mod, tagit det första steget och nu väntar han ivrigt. Ett steg ökar till flera, ljudet närmar sig Karl, han tar upp svärdet i stridsposition.
Ut ur mörkret springer en gröndaskig varelse med droppande spår efter sig, Karl vet vad det är, ett vattentroll. Trollet vrålar ett stolt skri, vattentroll är dumma och lever enbart för enkla byten. Trollet inser sitt misstag när ljuset från huset glimtar till i Karls ögon, just i det ögonblicket förstår den hungriga besten att personen han försökte stjäla mat ifrån är ingen annan än Karl. Karl svingar ut svärdet i en enkel och tränad rörelse, en sekund senare rullar trollets huvud på den fuktiga gräsmattan.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0