23nov - 23minuter

Idag fick jag i uppgift av Jakob att beskriva en känsla eller ett objekt fast inte ur en persons perspektiv utan från en allvetare.
Det här blev resultatet, ENJOY! (e inte super nöjd, men men...)

En vind föds genom ett andetag, den åker först snålskjuts med blod för att kunna skapa liv. Men en vind är kort, den försvinner lika snabbt som den kom. Den lämnar kroppen igen genom en besvärad suck, så att den ska kunna återvända ut till det fria. Ett andetag blir till flera och en bris uppstår, den leker sig fram, stryker sig genom fåglarnas fjädrar. Den berör men stannar aldrig. Den kan aldrig bli min eller din, den ägs av ingen. Den är vild och fri.
Den passerar människor som om de vore ett hinder att hoppa över, den prasslar till i plastpåsen vi bär på, för att signalerar att den besöker.Vinden fortsätter lekfullt igenom allén av träd, den pendlar mellan bladen så att musik skapas likt en konsert av violiner, för alla att höra. Det är som magi för örat.
Vinden hjälper till vid uppförsbackar, är där tills man når toppen, men en vind kan även agera som ett obehag. Inte av ilska eller ondska utan för att testa ens krafter, ens vilja och styrka. Den vill inget ont men den gör det som ingen annan vill och kan göra. Vinden är den som tar de tuffa valen trots att den bara är en samling av suckar.
Vinden smeker varje tom kind och sprattlar sig genom håret, den är fri, den är varken min eller din, en vind kommer och går så njut så länge den består.



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0