Vackra Interstellar

"We used to look up at the sky and wonder at our place in the stars, now we just look down and worry about our place in the dirt."
 
 
Titel: Interstellar
Regi: Christopher Nolan
Premiär: 7 nov 2014
Stjärnor: Matthew McConaughey, Anne Hathaway, Jessica Chastain, m.fl. 
Genre: Äventyr & Sci-Fi 
Imdb-betyg: 8,9 av 10
 
Jorden är utdömd och det är ett faktum att människor inte kommer kunna bo kvar på den. Ett gäng utforskare beger sig därför ut i rymden, genom ett mörkt hål, på jakt efter en ny planet. 
 
Vad tycker jag? 
Interstellar var magi, från början till slut. Det finns ett djup i den som kanske inte är så uppenbar när man enbart läser vad den handlar om men när jag själv satt där i biografen kom så himla många tankar. Tankar på vad man faktiskt gör mot planeten och hur sårbar den. Men också tankar om tid, vad man gör med sin tid under sin levnad. Tid som hela vår vardag är i princip uppbyggd av. Ja, som ni kanske förstår var det djupa tankar. Interstellar kan ses som en häftig/ cool film, vilket den såklart även är- vilka effekter, men jag tycker den handlar om så mycket mer vilket gör det en film värd sina 3 timmar. 
 
Visst, det fanns förvirrande bitar, så som den sista halvtimmen, men det är okej för Christopher Nolan har skapat en värld där det som händer är möjligt vilket gör att jag ändå accepterar denna "förvirring".  Jag vill även hylla Matthew McConaughey, för cirka 3-5 år sen var han en signal för mig att inte se dem filmerna han var med i. Jag tyckte inte att han var en särskilt duktig skådespelare utan mer levde för sin muskulösa bringa. Men genom filmer/ serier så som True Detective och Dallas Buyers Club har han istället blivit en skådis som kan garantera bra filmer... ja förutom det stora undantaget Magic Mike ;) Matthew lyckas även i Interstellar, utan honom vet jag inte om den här filmen hade varit så bra som den är. 
 
Det är årets bästa film, än så länge... Jag vet inte vad mer jag kan säga om Interstellar mer än att gå och se den nu, äntra vår eventuella framtid! 
 
Betyg: 5/5
 
 

Dracula untold

I fredags gick jag på bio och såg den nya filmen Dracula Untold... japp ytterligare en Draculafilm men jag blev positivt överraskad. 
 
Titel: Dracula Untold
Regi: Gary Shore
Stjärnor: Luke Evans, Dominic Cooper & Sarah Gabon
Premiär: 10 okt 2014
Imdb-betyg: 6,0 av 10. 
 
Dracula Untold har till syfte att förmedla en annan version av Dracula, än den som vi är vana vid. Det är Dracula innan han blev en blodtörstig vampyr. Luke Evans spelar Vlad Tepes som redan i ung ålder blir tagen av turkarna för att uppfostras till en barnsoldat. Vlad växer upp i krig och blir en mästare på att döda. Han bildar sedan familj och lämnar sitt mörka förflutna bakom sig... i alla fall tills turkarna än en gång knackar på hans dörr och hotar hans kungadöme och familj. Vlad har inget annat val än att söka sig till mörkret för hjälp...
 
Vad tycker jag? 
Jag älskar vampyrfilmer, de är sådär lagom läskiga men ändå inte så farligt att man inte kan sova ;) Jag har därför sett oerhört många Draculafilmer som alla är ganska lika varandra, bara olika skådisar och specialeffekter. Dracula Untold håller vad den lovar, den berättar något nytt. Dracula är inte stereotypisk ond utan man får en annan dimension av honom, en gråskala som gör filmen intressant. Man nästan hejar på Vlad. Sen går det inte att undvika att specialeffekterna är coola och betydligt häftigare än tidigare mer äldre Draculafilmer.
 
Det som var negativt var slutet som aldrig tog slut utan fortsatte och de överberättade något som man redan förstod. Filmen var dessutom kort, bara 1h 30 min, vilket tidigare var normalt men nu känns väldigt kort i jämförelse med andra filmer. Det som förvånar mig är att Dracula Untiold inte har fått så bra Imdb-betyg men jag gillar filmen, den ligger inte på "Sagan om ringen amazing"-nivån men den är underhållande och spännande. 
 
Ifall ni är ett vampyrfan kan jag rekommendera Dracula Untold. 
Betyg: 3,5/5
 
 
 

Film: Boktjuven

"Words are life, Liesel. All those pages, they're for you to fill."
 
 
Titel: Boktjuven
Orginaltitel: The Book Thief
Regi: Brian Percival
Baserad på boken: The Book Thief av Markus Zusak
Stjärnor: Sophie Nélisse, Geoffrey Rush & Emily Watson
Premiär: 28 feb 2014
Imdb-betyg: 7,7 av 10
 
Andra världskriget skakar Europa och i detta lever unga Liesel. Filmen börjar med väldigt omskakande händelser, ett besök av döden samt en flytt. Liesel är en boktjuv som gillar att läsa böcker och att dela historier med andra. Man får följa Liesel när hon finner sina nya bokfynd samt nya människor att dela dem med.
 
Vad tycker jag? 
Efter att jag såg en ganska tråkig och platt trailer hade jag inte alls särskilt höga förväntningar vilket kanske bidrog till att jag faktiskt gillade den här filmen. Nu har jag ju inte läst boken så jag hade inget att jämföra med. Annars blir det lätt så att man saknar massa partier från boken och så sitter man och stör sig på det istället för att njuta av det som är framför en. 
 
Jag blev förvånad över hur sorlig och berörande den här handlingen var. Det var verkligen ingen lätt vardag Liesel fick växa upp i. Sophie Nélisse som spelar Liesel lyckades fånga denna börda men även den lyckan hon emellanåt fick uppleva. Sicken skådespelerska Sophie är redan vid så pass ung ålder, ser fram att se vad hon kommer göra härnäst. Höjdpunkterna i filmen var scenerna mellan Liesel och pappa Hans (Geoffrey Rush), de var så fina och varma, vilket behövdes i den annars ganska tunga handlingen. Den enda nackdelen i The Book Thief var längden, den var lite för lång och ibland lite för tråkig när det inte hände något.
 
Jag gillar den här filmen eller snarare handlingen och jag kan tänka mig att boken är desto bättre (som vanligt ;)
 
Betyg: 4/5
 

Film: Enders Spel

"In the moment when I truly understand my enemy, understand him well enough to defeat him, then in that very moment I also love him."
 

Titel: Enders Spel
Originaltitel: Ender's Game 
Regi: Gavin Hood
Premiär: 8 nov 2013
Stjärnor: Asa Butterfield & Harrison Ford
Baserad på boken: Ender's game av Orson Scott Card. 
Imdb-betyg: 7,0 av 10
 
Jorden blev attackerad av en utomjordisk ras och klarade sig precis och för att undvika att detta ska ske igen tränar de barngenier, som ska agera som det yttersta försvaret. Ender är ett barngeni och värvas in i militärskolan där hans karriär stegras i en rasande fart. Men kommer Ender kunna rädda världen? 
 
Vad tycker jag? 
Jag blev oerhört förvånad över hur liten Ender var, jag hade en bild av en äldre ungdom vilket gjorde att Ender blev jätte liten i jämförelse. Tack vare att Ender är så pass liten tyckte jag att filmen blev en aningens oseriös, då barn som huvudroller är så kopplat till lättsamma barnfilmer. Samtidigt som det kändes som en barnfilm berörde den ändå ett sådan vuxet ämne och de två tillsammans funkade inte riktigt. Sen satt jag och funderade över var alla vuxna var, visst att de låter barngenier sköta försvaret men var finns de vuxna som sköter exempelvis rymdskeppen osv? Nja, jag upplevde det som att man inte hade tillräckligt mycket med pengar för att hyra in fler statister, vilket är lite budget ;) 
 
Bortsett från barnfilmsstämpeln gjorde Asa Butterfield ett lysande jobb, så ung men ändå så himla duktig. Handlingen i filmen är ganska sjuk, att man utnyttjar barn för att rädda sig själv, jag kan ju påpeka att de inte riktigt följer barnkonventionen ;) Men Enders spel är en spännande film som är helt ok att se på... jag tror bara att den hade blivit ännu bättre med lite äldre skådespelare. Jag kan även tänka mig att boken är desto bättre än filmen (för då slipper man se Harrison Fords knaggliga insats). 
 
Betyg: 3,5 av 5 
 
 

Film: Austenland

'I am single because, apparently, the only good men are fictional.'
 
 
Titel: Austenland
Regi: Jerusha Hess
(Producent är Stephanie Meyer (Twilight-författaren)
Premiär: 14 feb 2014
Genre: Komedi & Romantik
Stjärnor: Keri Russell, J J Feild & Jennifer Cooldige
Baserad på boken: Austenland skriven av Shannon Hale
Imdb-betyg: 6,3 av 10
 
Jane Hayes är besatt av Jane Austen och framförallt hennes verk Stolthet och Fördom och har varit det sedan hon var liten. Jane är nu 30+, singel och befinner sig i en livskris där hon inte riktigt vet hur hon ska fortsätta. Jane tar därför alla hennes besparingar och köper en biljett till Austenland, med målet att hitta sin drömprins ala Mr Darcy. 
 
Vad tycker jag? 
Jag gillar idéen med att det finns en plats man kan åka till och få uppleva en riktigt "Austen-tid" men på något sätt lyckas inte filmen ta till vara på detta. Tillsammans med dåliga skådespelare, dåliga dialoger och dålig handling så blir helt enkelt filmen ganska dålig! När det kommer till romantiska komedier har jag inte höga krav på överraskande handlingsutveckling men det får inte vara alldeles för förutsägbart, utan det får hållas på en lagom nivå... men det gör inte Austenland som blev tråkig för att slutet gick att räknas ut direkt när den började. I och med idéen är intressant så kan jag tänka mig att boken är betydligt bättre än filmen, som tyvärr faller platt. 
 
Nja, Austenland är ingen film jag kommer "hänga i julgranen" men den hade sina stunder... ibland var den rolig och den var dessutom inspelad på en riktigt fin plats. Jag gillade även J.J. Feilds karaktär som var så typisk Austen-romantisk. 
 
Om ni gillar Jane Austen är Austenland en ganska underhållande film att se på. 
 
Betyg: 2/5
 
 
 
 

Film: The Wolf of Wall Street

"Let me tell you something. There's no nobility in poverty. I've been a poor man, and I've been a rich man. And I choose rich every fucking time."
 
 
Titel: The Wolf of Wall Street 
Regi: Martin Scorese 
Premiär: 10 januari 2014
Stjärnor: Leonardo DiCaprio, Jonah Hill & Margot Robbie
Baserad på boken: The Wolf of Wall Street skriven av Jordan Belfort
Genre: Biografi, komedi & drama 
Imdb-betyg: 8,7 av 10
 
The Wolf of Wall Street är baserad på en verklig "historia" om Jordan Belfort som kämpar sig upp på karriärstegen och når höjder som han inte riktigt kan hantera. Man får följa Jordans kamp men samtidigt ser hur han drunknar i hans ego och rikedomar. 
 
Vad tycker jag? 
Sicken film, ibland satt jag med munnen öppen för att jag blev så häpen över vad som hände i filmen. Jag kunde inte riktigt förstå att Jordan Belfort verkligen hade varit med om det så mitt under filmen satt jag och googlade för att se om det stämde... och ja majoriteten av det som händer i filmen har faktiskt hänt Jordan Belfort! The Wolf of Wall street bjuder in till en värld som jag själv inte kan förstå är verklig, det är orgier på jobbet, kraschade helikoptrar och yachts...  ifall ni ser filmen kommer ni förstå hur galet det är!
 
Leonardo DiCaprio gör en grym insats som Jordan, utan honom vet jag inte om handlingen hade burit men det är något speciellt med kombinationen Leo och Martin Scorese som gör att de alltid lyckas. Leonardo har redan fått en Golden Globe för sin insats och är även Oscartippad. Jag måste även påpeka att Jonah Hill förvånar mig, även om hans roll är långt ifrån charmig, så gör Jonah det på ett bra sätt. Han har verkligen gått ifrån att göra dåliga komedier till grymma och mer komplexa filmer. 
 
Men jag ska inte bara hylla The Wolf of Wall street för det finns även nackdelar med den här filmen och det är framförallt längden... det är sjuka saker Jordan har varit med om, jag förstår det efter en timme och jag behöver inte ytterligare en timme för att fatta konceptet MEN filmen är inte bara 2h lång utan 3h!! Ja, ni hörde rätt 3h, lika lång som Titanic o Sagan om ringen. Det är få filmer som klarar av att hålla sina tittare intresserade i 3h och The Wolf of Wall Street är inte en av dessa och det är just därför jag hann med att googla undertiden. Ett annat minus är att det är så himla mycket naket att det blir överdrivet och ibland opassande. 
 
The Wolf of Wall Street är en underhållande film men var beredda på att det kan bli lite segt i mitten. 
 
Betyg: 4/5
 

Film: Frost

 
Titel: Frost 
Originaltitel: Frozen
Regi: Jennifer Lee & Chris Buck
Premiär: Dec 2013 (us) & 31 januari (Sv)
Stjärnor: Kristen Bell, Josh Gad & Jonathan Groff.
Imdb-betyg: 8,1 av 10
 
Anna och Elsa är prinsessor i kungariket Arendal och trots att det är syskon finns det en hemlighet som delar dem åt. Elsa har en magisk förmåga som gör att hon kan skapa is vilket är något som hon måste hålla hemligt för Anna, detta för att kunna skydda henne. Efter en oväntad händelse flyr Elsa till bergen och Anna ger sig efter för att hitta henne. Frost handlar om syskonkärlek, klassisk Disney- "prins"- kärlek samt magi.
 
Vad tycker jag? 
Om ni vill se en film som får er att le, se Frost! Enda sedan Disney köpte upp Pixar har Disneys klassiska prinsessagor nått en annan nivå som håller sig uppdaterad till den generation av barn som finns idag samtidigt som de lyckas underhålla även den vuxna publiken. Jag gillar Frost skarpt för att den är spännande, underhållande och för att den är mysig (underbara snöscenerna). Handlingen är tillräckligt komplicerad och kommer med tvister som gör att Frost är intressant att titta på. Sångerna  som finns i filmen är dessutom bra och trallvänliga... för att vara ärlig finns det inte något negativt med den här filmen, det är en Disneyfilm om prinsessor och den är bra, vad mer behövs?!?
 
Om ni gillade Trassel så se Frost, de håller minst sagt samma höga nivå! 
 
Betyg: 5/5
 
 
 
 

Film: About Time

 "Live life as if there were no second chances."
 

Titel: About Time
Regi: Richard Curtis 
Premiär: Okt 2013
Stjärnor: Domhnall Glesson, Rachel McAdams & Bill Nighy
Genre: Comedy & Drama 
Imdb-betyg: 7,8 av 10 
 
Domhnall Glesson (även med i Harry Potter) spelar Tim och när han fyller 21 berättar hans pappa att alla män i deras släkt är tidsresenärer, inklusive Tim. Tim som är en riktig romantiker väljer att med hjälp av hans speciella förmåga försöka skaffa sig en flickvän... vilket inte är det lättaste. 
 
Vad tycker jag? 
När jag såg att Rachel McAdams skulle vara med i den här filmen tänkte jag att detta kommer bli en version av Tidsresenärens hustru, men som tur var hade jag fel. I jämförelse med Tidsresenärens hustru så finns det betydligt mer humor i About Time men samtidigt rör den liknande tunga ämnen, att det kvittar vilken begåvning man har så kan man inte ändra allt, utan man måste acceptera livet som det är och göra det bästa av det. 
 
Jag skrattade och jag grät till About TIme, jag gillade relationen mellan Tim och hans pappa (Bill Nighy) samt mellan Tim och Mary (Rachel McAdams- som är drottning i genren romantisk komedi). Det som dock är guldkanten till denna film är definitivt  Domhnall Glesson och hans karaktär, det är den som är stommen och det är den som får mig att både skratta och gråta. Det är helt enkelt en skön karaktär och dessutom gör Domhnall ett bra jobb med den. Det finns faktiskt inget dåligt med About Time, jag gillar känslan, det brittiska (åhh varför kan inte alla filmer vara brittiska), sättet den berättas på, det superba manuset och handlingsutvecklingen... det är en bra romantisk komedi! 
 
About Time är en klassisk "feel-good" film, se den! 
 
Betyg: 5/5 
 
 

Film: Captain Philips

"Listen up, we have been boarded by armed pirates. If they find you, remember, you know this ship, they don't. Stick together and we'll be alright. Good luck."
 

Titel: Captain Philips 
Regi: Paul Greengrass
Premiär: 18 okt 2013
Stjärnor: Tom Hanks & Barkhad Abdi 
Genre: Adventure, biography & drama
Imdb-betyg: 8,1 av 10. 
 
Handling: Captain Philips är baserad på en verklig historia om kaptenen Richard Philips som får i uppdrag att frakta ett stort fraktskepp längs Afrikas kust. På vägen blir skeppet kapat av somaliska pirater och man får följa Philips kamp att rädda sin besättning, sig själv samt piraterna. 
 
Vad tycker jag? 
Jag satt på nålar nästan igenom hela filmen för att den var så himla spännande och intensiv. Det som även höjer filmen är att den är baserad på verklighet vilket gör den (såklart) betydligt mer verklighetstrogen och mindre amerikansk. Tyvärr har många amerikanska filmer en tendens att göra allt till svart och vitt, det finns en good guy och en bad guy men verkligheten är inte så utan består mer av en gråskala. I Captain Philips har man lyckats fånga denna gråhet och jag som tittare sympatiseras därför med både the good guy and the bad guy. 
 
Tom Hanks, vilken grym skådespelare han är, det är galet så bra han är och jag gillar nästan alla hans filmer.  Han gör en super insats i Captain Philips och utom honom tror jag inte att filmen hade varit så pass bra som den är.  En annan skådis som gör ett super jobb är Barkhad Abdi som spelar ledaren i piratgänget, Barkhad har inte tidigare gjort någon film men herregud, det märks inte alls. Jag tippar på att Barkhad får en Oscar för denna roll!
 
Captain Philips är bra och jag kan inte komma på något som jag inte gillar så om ni uppskattar filmer så som Argo är detta en film för er: 
Betyg: 5/5
 
 
 
 

Hobbit: Smaugs ödemark

"Where does your journey end? You seek that which would bestow upon you the right to rule. A quest to reclaim a homeland, and slay a dragon!"
 
 
Titel: Hobbit: Smaugs ödemark
Orginaltitel: Hobbit: The Desolation of Smaug
Regi: Peter Jackson
Premiär: December 2013
Stjärnor: Ian McKellen, Martin Freeman & Richard Armitage (m.fl). 
Serie: #2 Hobbit 
Imdb-betyg: 8,6 av 10.
 
Handling: 
Film nummer två fortsätter där film nummer ett slutar och man kastas direkt in i handlingen. Bilbo och dvärggänget jobbar fortfarande med uppdraget med att ta sig till dvärgarnas hem Erebor. Det är en väg som är minst sagt äventyrlig och sätter gruppen på sin spets. Bilbo har i den här filmen axlat en tuffare roll men det beror mycket på att den guldiga ringen i hans ficka bara blir tyngre och tyngre. 
 
Vad tycker jag? 
Man blir verkligen kastad in i handlingen och det känns som om det inte har gått ett år sedan den senaste filmen hade premiär. Det är betydligt mer spänning i denna film än den föregående där mycket av fokus låg på att berätta. I Smaugs ödemark är det mer upplevelser och handlingen utspelas för det mesta i nuet.  Vi såg filmen i 3D med high frame rate (HFR) och detta förstörde tyvärr filmupplevelsen. Med HFR kändes allt så plastigt och datagjort. Det plastiga var något jag även reagerade på när jag såg film nr1, att dvärgarnas vapen så fejka ut och kläderna kändes inte äkta. Jag vet inte vad det är med Hobbit-filmerna men det är något med rekvisitan som gör att jag upplever dessa filmer som betydligt mer fejka än vad jag gjorde när jag såg Sagan om Ringen. För precis som i Hobbit nr 1 saknar Hobbit nr 2 det grova, det skitiga och det verkliga. För er som också har reagerat på detta när ni såg i film nr 1 se då inte film nr 2 i HFR för det blir bara mer tydligt då. 
 
Handlingsmässigt gillade jag Smaugs ödemark och tempot i filmen var något som jag uppskattade vilket gjorde att det knappt kändes att den är ca 3h lång. Martin Freeman är perfekt som Bilbo och jag gillar hans insats i filmen, likaså Ian McKellen som Gandalf. Draken är också en favorit då gillar hur de har lyckats fånga en personlighet hos honom.
 
Min sambo älskar Hobbit-filmerna men jag måste erkänna att jag är otroligt besviken. Jag vet om att det är två skilda historier men ändå jämför jag Hobbit med Sagan om Ringen hela tiden. Jag älskar Sagan om Ringen, jag kan se den hur många gånger som helst och tycka den är minst lika bra den första gången som den 27:e gången men Hobbit är inte lika bra och är ganska "platt". Jag är inte så förtjust i dvärgarna vilket kan påverka mitt omdöme med tanke på att det är film om dem och det känns som handlingsmässigt är inte Hobbit gjord för att vara tre filmer, vilket också märks på slutet i Smaugs ödemark (Spoilers: jag tycker det är avskyvärt  att Peter Jackson väljer att sluta med en cliffhanger, inte ok!). Nej, jag är besviken.
 
Hobbit: Smaugs ödemark är bättre än ettan och den bjuder på en spännande handling dock når handlingen inte hela vägen på grund av bristande rekvisita  och för utspädd handlingsuppbyggnad. 
 
Betyg: 3,5/5
 
 

Filmrecension: The Sound of Music

 "Maria, these walls were not meant to shut out problems. You have to face them. You have to live the life you were born to live."
 
Titel: The Sound of Music 
Regi: Robert Wise
Premiär: 1965
Genre: Musikal & Drama
Stjärnor: Julie Andrews & Christopher Plummer
Imdb-betyg: 7,9 av 10
 
 
Handling: 
Maria försöker bli en nunna men passar inte riktigt in så hon får ett annat uppdrag från klostret och skickas till ett hem där hon ska vara en barnflicka för Captain Von Trapps 7 stycken barn. Von Trapp- barnen är vana vid disciplin och regler medan Maria står för glädje och sång. 
 
Vad tycker jag? 
Jag har tidigare sett bitar av Sound of Music men jag har aldrig sett hela filmen men igår satt jag bänkad i 3 timmar framför denna glädjesprudlande film och jag måste erkänna att filmen slukade mig hel. Visst att rullen är gjord 1965 men det är inget jag direkt tänker på för skådespelarna gör ett verklighetstroget intryck genom att uttrycka känslor som man kan förstå utan att de säger något. Kemin mellan Julie Andrews och Christopher Plummer var också en bonus och jag gillar båda deras karaktärer. Miljöerna där filmen har spelat in är dessutom helt otroligt vackra och om jag inte hade gillat handlingen är det varit värt att se filmen bara för att kunna få uppleva dessa vackra hus och naturscener. Men nu gillade jag även handlingen vilket gör att Sound of Music är en skitbra film! 
 
Jag har tidigare sett flertal musikaler och vissa gillar jag medan andra är mer nah. Senast såg jag Les Misérables och den var bra men det blev alldeles för mycket sjungande, de sa inte ett ord utan att sjunga det fram. Medan Sound of Music finns det även dialoger mellan karaktärerna och inte bara sång, vilket är något jag uppskattar. Och inte att glömma sångerna, sicka trallvänliga och bra sånger, jag och min sambo har sjungit på dem hela morgonen ;)* SPOILERS * Ifall jag måste hitta något med filmen som var lite halvdåligt så är det övergången från "giftemål" till slutet. På ett sätt tycker jag att filmen hade kunnat sluta efter bröllopet för det sista gav mig inte så mycket och det kändes som ett tillägg som filmen hade kunnat vara utan.
 
Men bortsett från slutet var Sound of Music en film som får mig att le och sjunga med. Ifall ni inte har sett filmen rekommendera jag den starkt:
 
Betyg: 4,5 av 5
 
 
 
 

Filmrecension: Gravity

Matt Kowalski: What do you like the most about this place?
Dr. Ryan Stone: Silence
 
Titel: Gravity
Regi: Alfonso Cuarón
Premiär: 25 okt 2013
Stjärnor: Sandra Bullock & George Clooney
Genre: Drama & Sci-fi
Imdb-betyg: 8,5 av 10
 
 
Handling: 
Dr. Ryan Stone är en ingenjör som är ute på sitt första rymduppdrag tillsammans med veteranen Matt Kawolsky när en stor olycka inträffar. Plötsligt infinner sig Ryan och Matt ensamma i rymden utan ett rymdskepp och tyngdlösa måste de göra allt för att överleva. 
 
Vad tycker jag? 
Ifall ni ska gå och se Gravity, se den i 3D, för sicken 3D-upplevelse det var. I och med hela filmen utspelas i rymden blir effekten av 3D så myckte snyggare och emellanåt blev jag till och med åksjuk för att rymdupplevelsen var så pass verklig. Så det bästa med filmen var helt klart att den var så himla vacker gjord. 
 
Handlingen i sig var spännande och då filmen bara var 1h 30min lång var det en intensiv handlingsförlopp. Tyvärr var där några cheese-moments som var typiskt amerikanska, scener som man egentligen skulle kunna vara utan. Överdrivna scener som bara finns med för att få folk att gråta gillar jag inte, jag vill gråta för att det berör mig och inte för att det är så krystade att man bara måste gråta. Snurrig mening men hoppas ni förstår vad jag menar = För krystade scener + tårdrypande melodi = ingen höjdare. Sandra Bullock är för mig en skådis som är rolig men i Gravity lyckades hon fånga hennes allvarliga sida och hon gjorde faktiskt ett bra jobb. Jag blev positiv överraskad av hennes insats för den kändes äkta och genomarbetad.  
 
Ifall ni gillar rymden är detta en film för er, jag kan dock tänka mig att hela upplevelsen med Gravity inte är lika bra om man ser den hemma. Så för att kunna fånga Gravitys kvalité rekommendera jag er att gå och se den på bio. 
 
Betyg: 4/5
 

Filmrecension: Catching Fire

"People are looking to you, Katniss. You've given them an opportunity. They just have to be brave enough to take it."
 

Titel: The Hunger Games: Catching Fire
Regi: Francis Lawrence
Premiär: Okt 2013
Genre: Action, Adventure & Sci-fi
Stjärnor: Jennifer Lawrence, Liam Hemsworth & Jack Quaid
Imdb-betyg: 7,8 av 10
 
Handling: Catching Fire är andra filmen i serien och är baserad på boken Fatta Eld skriven av Suzanne Collins. Filmen fortsätter där förra filmen tog slut, Katniss återkommer till distrikt 12 och försöker komma tillbaka till sina tidigare rutiner men inget är riktigt som förr, då hon fortfarande präglas av minnen från Hungerspelen. Det är dags för vinnarturnén där Katniss och Peeta ska åka runt i distrikten. Under turnén lägger de märke till att stämningen är oerhört spänd och det verkar som att något är på gång att hända med invånarna. När turnén är slut är det dags för president Snow att presentera årets Hungerspel men det här året bjuder spelen på en tvist... en tvist som innebär att Katniss ännu en gång måste riskera sitt liv. 
 
Vad tycker jag? OMG! OMG! Jag hade extremt höga förhoppningar inför den här filmen och hör och häpna, Catching Fire var bättre än väntat. Jag satt på nålar från början till slut, det är en lång rulle men jag hann inte att tänka på sittsåret eller tröttheten för den var så spännande. Jag var till en början rädd för att filmen inte skulle lyckas fånga den bredda handlingen i Fatta Eld men det gjorde den. De bitar jag tyckte var väsentliga i boken fick utrymme i filmen och jag tänkte knappt på att den var baserad på en bok, vilket är oerhört ovanligt. 
 
Jennifer Lawrence har verkligen växt i sin roll som Katniss och likaså Jack Quaid med Peeta. Jag tycker fortfarande inte om Gale-karaktären men det är ok med tanke på hur bra de andra skådespelarna spelade sina karaktärer. En annan bonus är de vackra miljöerna och kostymerna, det är coolt och nytänkande.
 
Jag har försökt komma på något som jag inte gillar med Catching Fire men jag kan inte komma på något. Min sambo var dock lite mer skeptiskt till filmen och menade att den inte var så spännande då han kom ihåg vad som hände i boken. Japp, det är tråkigt att veta vad som ska hända men samtidigt var upplevelsen  av att se den här boken som film så bra att det vägde upp detta. En annan synpunkt min sambo hade var att slutet inte hade någon stor slutscen. Ja och det är kanske rätt men slutet var ändå spännande och därför var det inget jag tänkte på. Nej, jag kommer inte på något dåligt med den här filmen för den är så bra,  jag grät, jag skrattade och jag fick rysningar,  det får helt enkelt bli högsta poäng för Catching Fire. 
 
Betyg: 5/5 (gå o se snarast :) 
 
 
 
 

Filmrecension: The World's End

"A man of your legendary prowess drinking fucking rain! It's like a lion eating houmous."
 
Titel: The World's End
Regi: Edgar Wright
Premiär: 9 oktober 2013 (sv)
Genre:  Action, Comedy & Sci-fi. 
Stjärnor: Simon Pegg, Nick Frost & Martin Freeman. 
Imdb-betyg: 7,3 av 10
 
 
Handling: Fem vänner återförenas motvilligt efter 20år för att få försöka lyckas med något de inte klarade av i sin ungdom, besök 12 pubar under en kväll. Det är en kväll som inte riktigt går som planerat och som slutar ganska drastisk- det är kärlek, komedi, skumma blåa saker och action. 
 
Vad tycker jag? 
Jag vet inte riktigt var jag ska börja, den här filmen är så himla skum, tyvärr på ett dåligt sätt. Jag vet inte om ni kommer ihåg min recension till filmen This is the End? Den har i alla fall blivit jämförd med The World's End och beskrivs som den amerikanska versionen. Även om det finns likheter mellan filmerna- vänner tillsammans måste möta jordens undergång- finns det även stora skillnader. This is the end är så himla dålig att den blir bra medan The World's End är jätte bra till en början, mysigt med den brittiska pubkulturen och humorn mellan vännerna men sedan i mitten av filmen blir den jätte skum, överdriven och dålig. Det är som att det två helt olika filmer i The Worlds end och det funkar inte riktigt tillsammans. Jag förstår inte varför de var tvungna att gå göra det så extremt. Det är verkligen ingen höjdare när man måste vänta i en timme för att få någon vettig förklaring och sen inse att det inte finns det. 
 
Jag är ett fan av Shawn of the dead, som är den första filmen i den här "Cornetto- trilogin", den var rolig och annorlunda på ett bra sätt men The World's End floppar med en handling som blir för mycket. Simon Pegg och Martin Freeman är jätte bra skådespelare och de gör en bra insats i filmen men det är helt meningslöst när handlingen inte klarar av att bära. Nej jag är jätte besviken, framförallt på slutet. Jag avskyr när jag har sett fram emot en film (eller bok) och de inte klara att leva upp till ens förväntningar. På så sätt blir filmen betydligt sämre om man inte hade haft några förväntningar alls. 
 
The World's End är jätte bra  och underhållande den första timmen men efter det hade jag rekommenderat att stänga av filmen ;) 
Betyg: 3/5
 
 
 
 
 
 
 
 

Filmrecension: Familjetrippen

 
 
 
Titel: Familjetrippen
Originaltiteln: We're the Millers
Regi: Rawson Marshall Thurber
Premiär: 20 sept 2013 (Sv)
Stjärnor: Jason Sudeikis, Jennifer Aniston & Emma Roberts. 
Genre: Comedy & Crime
Imdb-betyg: 7,1 av 10
 
Handling: 
David Clark är en langare som lever ett ganska så ensamt liv med enbart fokus på att sälja sitt knark. En dag infinner han sig i en situation som leder till att han blir rånad av alla hans besparingar samt bestulen av det knark han hade till försäljning. Detta leder till att "chefen" som säljer sitt knark till David vill ha sina pengar tillbaka. För att kunna lyckas betala tillbaka sin skuld skickas David till Mexiko för att smuggla galet mycket knark över gränsen... för att han ska kunna komma igenom tullen bestämmer han sig för att hyra en husbil samt tre individer som ska agera som hans familj. 
 
Vad tycker jag? 
Familjetrippen är underhållande och den lyckas helt klart leva upp till sitt rykte att vara en lättsmält komedi. Begär dock inte för mycket av Familjetrippen, den är emellanåt stereotypisk och den lever på de inbitna könsrollerna som finns i samhället vilket blir ganska tråkigt i längden. Bråken familjen har är dessutom så klassiska att de knappast bjuder på något nytt och spännande
 
Ett annat minus med filmen är det fokus som ligger på Jennifer Anistons kropp, ja, jag förstår att hon ska spela en strippa men det blir lite för mycket och jag frågar mig själv om det bara hade till syfte att visa att Jennifer faktiskt är 44 år gammal men ändå har en snygg kropp. Visst det är väl kul för Jennifer men jag som tittare tycker det blir ganska ointressant.
 
Familjentrippen är rolig med handling är inte direkt komplex. Jag gillar filmen men jag är osäker på om jag någon gång kommer se om den.... vilket inte är det bästa betyget jag kan ge. 
 
Betyg: 3/5
 
 

A Royal Affair

 "I think some people are so sealed inside their fate that they hide deep within their mind."
 
Titel: A Royal Affair 
Originaltitel: En kongelig affære
Regi: Nikolaj Arcel
Premiär: 13 April 2012
Genre: Drama, Historisk, Romantik
Stjärnor: Mads Mikkelsen, Alicia Vikander & Mikkel Boe Folsgaard.
Imdb-betyg: 7,5 av 10. 
 
 
Handling: En ung brittisk kvinna Caroline tvingas gifta sig med en dansk kronprins, Christian, som är allt annat än frisk. Caroline och Christans förhållande är väl ingen höjdare, Chrisitan som föredrar att umgås med kvinnorna på horhuset istället för att vara med sin drottning. Christian har ett underligt beteende och enligt rykten skulle han lida av schizofreni. Christian anlitar en ny doktor som även blir en god vän till prinsen. Den här doktorn arbetar med ett framåt tänkande, så som mer frihet till folket. Caroline som även hon är en framåttänkande kvinna blir attraherad av doktorn... och deras relation förändra hela landet. Det är en film präglad av en förbjuden kärlek under en historisk tid när kärlek inte var fri att välja.
 
Vad tycker jag? 
För er som gillar historiska filmer är A Royal Affair en höjdare. Jag ser mest på brittiska historiska filmer och känner därför till den brittiska historian bättre än den danska vilket gjorde att det var intressant och spännande att se den här filmen, då det blev något nytt.
 
Handlingsförloppet var lite långsamt men samtidigt var det bra då handlingen inte rusade fram, så som det ibland gör i kärleksfilmer. Så som att ett par ser varandra och plötsligt älskar de varandra över allt annat, utan här fick man långsamt se upptrappningen till kärleken. Men 2h 30 min är lite för långt för en film där det inte finns några spännande actionscener så som i Sagan om Ringen ;) 
 
Jag gillar känslan filmen skapar, den har verkligen lyckats fånga tiden med genuina kläder och miljöer. Det är en fröjd att titta på. Fast det mest intressanta med A Royal affair är såklart kärleken mellan doktorn och Caroline och dessutom funkar kemin mellan skådisspelarna Alicia och Mads. Tyvärr blir upptrappningen för romansen det mest spännande och därefter faller det. Jag tappade gnistan mellan dem och därav även mitt intresse. Jag vet inte om det beror på att jag blev uttråkad på grund av den långa speltiden eller ifall det faktiskt blev sämre. Men detta är inget större problem, för jag som åskådare vill ändå få reda på hur filmen slutar. Det är dock trist att filmen inte höjde sig desto längre in i handlingen man kom.
 
A Royal Affair är helt klart en sevärd film som jag kan rekommendera till er som gillar romantik och historia. 
 
Betyg: 4/5 
 
 
 
 

Filmrecension: The Way Way Back

 
Titel: The Way Way Back
Regi: Nat Faxon & Jim Rash
Premiär: 12 juli 2013
Genre: Drama & Comedy
Stjärnor: Steve Carell, Toni Collette och Liam James. 
Imdb- betyg: 7,6 av 10. 
 
Handling: 
Duncan är en 14-årig kille som ska åka på sommarsemester tillsammans med hans mamma och hennes nya pojkvän som är allt annat än snäll. Duncan har svårt att passa in både i familjen och i området de åker till. En dag cyklar han iväg och hittar ett vattenland. Efter olika omständigheter börjar han jobbar på vattenlandet och infinner sig ett uppmuntrande umgänge. Det är en film där man får följa en ung kille som försöker passa in och finna ett sammanhang. 
 
Vad tycker jag? 
Imdb klassificera filmen som både en komedi och drama men jag tycker nog att The Way Way Back är mer ett drama då den berör så djupa ämnen och det är få komiska inslag. Det är inte lätt för Duncan och jag själv fastnar i hans liv och verkligen sympatisera för honom i de olika händelseförloppen. Så det är tummen upp för Liam James som gör en bra framställning av Duncan. 
 
Filmen är kanske lite random men jag tycker ändå att den är bra och mysig att se på. Steve Carell spelar den elaka pojkvännen och det är en roll som jag inte är van vid att se honom i. Egentligen föredrar jag Steve som en glad filur i istället för sliskig men jag antar att den ovana rollen bidrar med en intressant aspekt. 
 
Ett minus med den här filmen är Sam Rockwell som överspelar hans väldigt viktiga roll. Det blir för mycket vilket gör det overkligt men ändå gillar jag den relationen som Duncan har till Sams roll Owen. Men denna relation hade blivit ännu bättre om Sam hade gjort ett bättre jobb.
 
För att sammanfatta är det ändå skådespelarna som gör den här filmen och det blir en helt okej insats. Så om ni vill se en intressant och mysig film om hur det är att inte passa in och försöka växa upp så kan jag rekommendera The Way Way Back. 
Betyg: 3,5 
 
 
 
 

Filmrecension: The Heat

"You’re giving her beauty advice? Do you even own a fucking mirror?"
 
 
Titel: The Heat 
Regi: Paul Feig
Premiär: 9 aug 2013 (SV)
Stjärnor: Sandra Bullock & Melissa McCarthy
Genre: Action & Comedy
Imdb-betyg: 6,8 av 10
 
Handling: 
Sandra Bullock spelar en väldigt uppnosig FBI-agent som blir tilldelad ett uppdrag där hon måste samarbeta med en ohyfsad Boston-polis som spelas av Melissa McCarthy. Det blir ett ganska underhållande samarbete när de tillsammans försöker hitta drogkungen. 
 
Vad tycker jag?
The Heats handling är inte direkt komplex eller meningsfylld utan har mer till syfte att underhålla sin publik. Men frågan är då om underhållning är så pass bra att den lyckas rädda en bristande handling? Tyvärr måste jag svara att den inte lyckades med detta. Det finns roliga skämt i Heat men det finns också långa moment där jag knappt skratta och tycker mest att allt är överdrivet. Filmen är dessutom ganska lång, 2 timmar, och när man då inte blir underhållen blev jag istället oerhört uttråkad. 
 
Paul Feig är han som har gjort Bridesmaids vilket är en film jag gillade men han har misslyckat att fånga liknande humor i den här filmen. Det blir ansträngt och jag tycker också att Sandra Bullock överspelar sin roll. Melissa McCarthy brukar vara rolig men även hennes roll känns oäkta. 
 
The Heat är klassificerad som komedi och action men tyvärr saknar den båda bra humor och bra action. 
 
Betyg: 1/5
 
 

Filmrecension: Disconnect

 
Titel: Disconnect
Regi: Henry Alex Rubin
Premiär: April 2013 (US)
Genre: Drama & Thriller
Stjärnor: Jason Bateman, Jonah Bobo och Alexander Skarsgård. 
Imdb-betyg: 7,5 av 10
 
Handling: 
Disconnect är ett drama som handlar om en grupp människor som på olika sätt försöker få till en mänsklig kontakt i dagens väldigt nätbaserade verklighet. Man får följa med de olika personerna och hur de påverkas av den relation de har till internet. Det är unga, gamla och olika intriger som har ett och samma tema. 
 
Vad tycker jag? 
Jag trodde att Disconnect skulle vara en ganska lättsmält film om hur internet påverkar våra relationer och liv men attans vad fel jag hade, det hela slutade med att både jag och min sambo grät. Disconnect är en gripande film och oerhört fängslande samt att den berör ett tema som är aktuellt i dagens samhälle. Det som gör den här filmen annorlunda från andra filmer i det här området är att man får föllja olika personer och se på hur olika sätt onlinevärlden påverkar. Den har verkligen lyckats fånga alla de aspekter av ens vardagliga liv där man är uppkopplat till nätet, så som att använda gps, facebook m.m. Vi blir sårbara genom detta sätt att leva på, vilket jag också är medveten, om men ändå hade jag själv inte klarat en längre stund utan internet. 
 
Jag tycker om filmen, handlingen och karaktärerna. Det är dessutom en bonus att det är två svenskar med i den, Alexander Skarsgård och Michael Nyqvist. Jag tycker också att Jonah Bobo gör en jätte bra insats med sin karaktär Ben Boyd, Bens livsöde tyckte jag var den som var mest gripande och sorlig.
 
Det blir helt enkelt en väldigt bra film! Slutet kanske är si så där men efteråt insåg jag att det blev det bästa slutet för den här filmen om det hade slutat så som jag hade velat hade den varit för förutsägbar. För Disconnect är ganska klichéfri, man tror sig veta vad som ska hända men sen blir det oväntat inte så. Jag gillar Disconnect och rekommenderar er till att se den: 
 
Betyg: 4,5 av 5
 

Filmrecension: This Is the End

"Jonah Hill: A huge earthquake happens, who do they rescue first? They'll rescue Clooney, Sandra Bullock, me. If there's room, you guys will come."
 
 
Titel: This is The End
Regi: Seth Rogen & Evan Goldberg
Premiär: 25 oktober (sv) & 28 juni (uk)
Stjärnor: Seth Rogen, James Franco, Jonah Hill, Jay Baruchel, Emma Watson med många flera
Genre: Comedy & Fantasy
Imdb-betyg: 7,3 av 10
 
Handling: (Den här handlingen är så himla skum att det är svårt att beskriva den ;)
Alla skådespelare spelar sig själv men ändå inte... Seth Rogens bästa vän Jay Baruchel kommer till L.A. för ett besök. De blir inbjudna till James Francos inflyttningsfest. Det är en fest som är kändistätt men mitt under festens stigande punkt börjar marken skaka vilket skapar en hysteri bland gästerna. De tror till en början att det är en jordbävning men det förklarar inte de blåa ljuset som hämtar upp människor och elden som sprider sig. Vad är det som händer? I This is the End får man följa med sina favoritskådisar i sitt försök att överleva! 
 
Vad tycker jag? 
Jag såg trailern till den här filmen och tänkte, Vad är detta för skum film?! Min sambo envisades om att vi bara måste se den, då det är en film som är mycket omtyckt i media. Jaja, jag fick helt enkelt ge med mig men jag hade inga större förväntningar på This is the End. Och det är kanske just det som gör att jag ändå gillar den här filmen trots den knepiga handlingen. 
 
Jag gillar att skådisarna spelar sig själv men ändå inte och det finns en charm med att det blir överdrivet. Jag kan även gilla den dåliga humor och att de gör narr av sina egna filmer. Det är humorn som räddar den här filmen men om man inte uppskattar denna typ av humor så tror jag inte att detta är en film för er. Ibland tycker jag också att skämten blir otroligt låga men ibland är de så dåliga att jag skrattar. 
 
This is the End är inte en film man beundrar för de coola specialeffekterna utan det märks tydligt att filmen är inspelad i en studio. Fast det är okej på något sätt, då det höjer den skumma känslan. Jag vet inte riktigt hur jag ska beskriva den här filmen. Jag förstår egentligen inte hur jag kan gilla den med tanke på hur dålig den egentligen är. Japp, jag är förvirrad. Men om ni uppskattar Hot Shot och Rena rama turen så kommer ni säkert gillar This is the End. 
 
Betyg: 4
 
 
Trailer:
 
RSS 2.0